Tankar
Vet inte riktigt vad detta inlägget kommer att sluta. Det ända jag vet är att det nog kommer att bli hoppigt pga alla tankar som finns i mitt huvud just nu.
Tanke 1
Kärlek
Ja var ska jag börja. Killar har kommit och gått i mitt liv, ena stunden gjort mig glad så att jag hoppat av glädje andra secunden ligger jag i sängen och tårarna verka aldrig ta slut. Historien har upprepats nu ett antal gånger och många gånger har jag velat ge upp. Velat bara lägga mig i sängen och försvinna. Jag har fått höra att jag är för snäll och aceptera för mycket. Men för ett tag sen, senast jag började gilla en så försökte jag verkligen att säga vad jag tyckte, även om det var svårt, vist sa inte allt men mer än vad jag bruka säga. Men än en gång lurade jag mig själv att tro att han kanske inte var som alla andra jag mött innan. Men det slutade likadant igen. Han är bara en i raden, även om jag blivit mer avtrubbad av varje kille så käns det fortfarande. Jag har lärt mig att det inte kännar nåt till att gråta och sörga för de kommer inte tillbaka för det. Innan var jag nästan gämt kompis med de jag gillade/hade gillat bara för att få vara i deras närhet. Men denna gången vet jag inte vad jag ska göra. Ni vet den dära känslan av att man tror man glömt någon tills man kommer till en plats mann brukade träffa personen och plötsligt så är muren man byggt upp som bortblåst. Sammtidigt så finns det inte så mycket man kan göra åt det mer än att hålla huvudet högt och hoppas på att det än dag går över. Det finns dagar jag tänker på vad jag har gjort för fel, dagar då alla killar kommer upp som på ett bildspel. Visa bilder är starkare än andra, men ändå har de betydelse för hurdan jag är i dag. De lärde mig massor av saker, både bra och dåliga. Den första som jag var riktigt kär i var A och jag gick bara i sjuan. Han är den första som fått mig att känna mig omtyckt för den som jag var. Men han var också den första som sårade mig djupare än någon annan har gjort. Genom åren letar vi alla efter någon att tycka om och någon som tycker om en själv för den man är. Det är helt enkelt en del i livet, även om det är tuft så kan man inte fly från det.
Tanke 2
Pappa
Nu när jag suttit och skrivit om killarna i mitt liv så dyker pappa upp i huvudet titt som tätt. Alla minnerna. Jag vet att man inte ska skylla i från sig, men han är en stor del i varför jag är som jag är i dag. Sökandet efter att bli acc för den jag är. Att aldrig ge upp även om man blir dåligt behandlad.
Lillan ringde mitt i mitt skrivande. Vilket gjorde att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva nu. Känslorna är blandade. Tankarna på killen, som skrickade ett sms för en timme sen. Tankarna på hur tacksam jag är för att ha lillemor som alltid finns vid min sida. Hon är som min andra halva.
Vet inte vad jag ska skriva. Känner mig tom men samtidigt så snurrar de runt massor av tankar i mitt huvud. Men ska nog ta och avsluta med mitt skrivande för i kväll.
Ni få ha det så bra å sova så gott kram
Tanke 1
Kärlek
Ja var ska jag börja. Killar har kommit och gått i mitt liv, ena stunden gjort mig glad så att jag hoppat av glädje andra secunden ligger jag i sängen och tårarna verka aldrig ta slut. Historien har upprepats nu ett antal gånger och många gånger har jag velat ge upp. Velat bara lägga mig i sängen och försvinna. Jag har fått höra att jag är för snäll och aceptera för mycket. Men för ett tag sen, senast jag började gilla en så försökte jag verkligen att säga vad jag tyckte, även om det var svårt, vist sa inte allt men mer än vad jag bruka säga. Men än en gång lurade jag mig själv att tro att han kanske inte var som alla andra jag mött innan. Men det slutade likadant igen. Han är bara en i raden, även om jag blivit mer avtrubbad av varje kille så käns det fortfarande. Jag har lärt mig att det inte kännar nåt till att gråta och sörga för de kommer inte tillbaka för det. Innan var jag nästan gämt kompis med de jag gillade/hade gillat bara för att få vara i deras närhet. Men denna gången vet jag inte vad jag ska göra. Ni vet den dära känslan av att man tror man glömt någon tills man kommer till en plats mann brukade träffa personen och plötsligt så är muren man byggt upp som bortblåst. Sammtidigt så finns det inte så mycket man kan göra åt det mer än att hålla huvudet högt och hoppas på att det än dag går över. Det finns dagar jag tänker på vad jag har gjort för fel, dagar då alla killar kommer upp som på ett bildspel. Visa bilder är starkare än andra, men ändå har de betydelse för hurdan jag är i dag. De lärde mig massor av saker, både bra och dåliga. Den första som jag var riktigt kär i var A och jag gick bara i sjuan. Han är den första som fått mig att känna mig omtyckt för den som jag var. Men han var också den första som sårade mig djupare än någon annan har gjort. Genom åren letar vi alla efter någon att tycka om och någon som tycker om en själv för den man är. Det är helt enkelt en del i livet, även om det är tuft så kan man inte fly från det.
Tanke 2
Pappa
Nu när jag suttit och skrivit om killarna i mitt liv så dyker pappa upp i huvudet titt som tätt. Alla minnerna. Jag vet att man inte ska skylla i från sig, men han är en stor del i varför jag är som jag är i dag. Sökandet efter att bli acc för den jag är. Att aldrig ge upp även om man blir dåligt behandlad.
Lillan ringde mitt i mitt skrivande. Vilket gjorde att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva nu. Känslorna är blandade. Tankarna på killen, som skrickade ett sms för en timme sen. Tankarna på hur tacksam jag är för att ha lillemor som alltid finns vid min sida. Hon är som min andra halva.
Vet inte vad jag ska skriva. Känner mig tom men samtidigt så snurrar de runt massor av tankar i mitt huvud. Men ska nog ta och avsluta med mitt skrivande för i kväll.
Ni få ha det så bra å sova så gott kram
Kommentarer
Trackback
